SWEA Oslo

Sommarmiddagen 2016

 

2016-05-31

Bild till slide på webben sommarmiddag

Så damp den ner i brevlådan, den sobert vita invitationen med det guldglänsande sigillet. I den mån det nu dimper ner någonting i en epostlåda, det säger väl mera pling än något annat. Men låt oss inte hänga upp oss i detaljer.
Jag var inbjuden till sommarmiddag i Sveriges ambassadörs residens. Visserligen hade jag väl mer eller mindre bjudit in mig själv genom att följa uppmaningen från SWEAs ordförande att delta i arrangemanget, men det känns ändå väldigt flott att få den formella inbjudan, skickad från @gov.se. Att få utskick från den adressen händer inte varje dag. Det stod 18:00, och andra tanken är ”Vad betyder det?” 18:00 prick eller en klädsam akademisk kvart senare? (Den första tanken var såklart ”Vad ska jag ha PÅ mig?” men det var väl allom givet)

Residenset

Väl på plats på residenset var svaret givet – strax FÖRE 18:00. Vi är ju trots allt skandinaver, och vi har inte en aning om, eller kan i alla fall inte praktisera, klädsam försening till middagar på det som vi menar är det mer kontinentala sättet. I alla fall inte när vi är kvar i Skandinavien, och det är ju kanske lika bra det.

Det var en stekande varm dag, en i en lång serie faktiskt, som nu hade övergått i en mycket varm kväll. På gårdsplanen framför villan på Inkognitogata vimlade det av Sweor, den ena mer finklädd än den andra, alla i härliga sommarkläder och inte en tjock tröja inom synhåll. Alla med en liten klisterlapp på med vårt namn – så vi inte skulle glömma bort vad vi hette allteftersom kvällen led. Handskakning och individuellt välkomnande av herr och fru Wernhoff i entrén fick det att kännas väldigt personligt men samtidigt högtidligt, formellt, officiellt. Genom en gång, förbi en dörr där vi fick en glutt av vad som väntade i matväg, något att dricka och så ut på baksidan.

2016-05-31 18.08.09

Där möttes man av minglande, färgsprakande, festklädda Sweor i en stor trädgård mitt bland lägenhetshusen på Frogner.
Jag bor i området och ser ofta de här ambassadhusen och trädgårdarna, och förstår ju att det måste vara helt fantastiskt att vara där med en stor trädgård mitt i stan. För en gångs skull var jag på insidan, och det var lika fantastiskt som jag trodde, speciellt en sådan här magiskt varm kväll. Luften var varm, det betydde ingenting att solen var bakom husen, unga vackra damer i alla åldrar klädda i somriga klänningar som pratade med folk dom kände sedan förut men också nyfiket kom fram till oss nya ansikten som var där.
Efter ett kort välkomnande och lite bakgrund om huset var det då dags för presentation av buffén, och vem ska göra det om inte Den Svenske Kocken?
Jag har ju sett honom förut många gånger, framför allt som liten (han var nog en av de första stora TV-kockarna, endast överträffad av Ria Wägner), men han såg inte alls ut som jag mindes honom. Han hade inget hår, alldeles för små öron och så måste han ha rakat ögonbrynen och mustaschen rejält.

 

Kock

Men laga mat, det kunde han! En fantastisk Vitello Tonnato med fransk potatissallad bland annat, och marängsviss med extra mörk chokladsås till efterrätt. Enkelt men ändå lyxigt, varför göra saker mer komplicerade än man behöver bara för att man är i en ambassadbostad?
En massa trevligt prat kors och tvärs, jag tror jag var bort i slalombacken i Hagfors, lärde mig om behandling av idrottsskador i den norska elitfotbollen, det motiverande och engagerande i att arbeta med att få långtidssjukskrivna tillbaka i jobb, arbete och kultur i andra länder längre bort från Sverige än Norge, och så mat förstås. Alla invandrares gemensamma intresse här i Norge. Var handlar du? Hur kommer man dit? Har dom färskvarudisk? Prisnivån?
De som var intresserade (och det var många) blev visade runt av ambassadörskan Monica och hennes vackra tovade tavlor som hängde på väggarna runtom i bottenvåningen.
En del Sweor var extra hjälpsamma, framför allt mot slutet av kvällen (och vinet). För att inte kvällens servitör skulle bli så trött i armen av att hälla upp i glasen hela tiden, gick de helt sonika gå in och tog ut några flaskor till borden och fyllde på hos de som önskade.
Det här var min andra träff sedan jag blev nygammal SWEA-medlem, och jag är otroligt positiv över den inkluderande stämningen på träffarna. Alla är välkomnande och öppna, är det ett främmande ansikte så är det något intressant och välkomnande, och inte ett störande moment. Sweorna är intresserade av varandra och en ny person är ett nytt positivt bidrag, inte ett hot mot en intern klubb. Så ska en inkluderande verksamhet drivas, så skapar vi en miljö där alla känner sig välkomna. Så skapar vi ett SWEA där medlemmarna trivs.
Tack Axel och Monica för att vi fick komma till er den här magiska försommarkvällen. Det kunde inte blivit bättre!

2016-05-31 20.24.59

Text: Pernilla Edlund

Ansikte Pia