SWEA Oslo

Aktiviteter 2016

3/5 Stick- och Hantverksgruppen träffas för första gången!

Jippi, nu är vi igång! Bli med du också!

SAMSUNG CSC

”SWEA Oslo Stick- och Hantverksgrupp” möttes första gången hemma hos Lena Östling tisdagen den 3 maj. Det blev en vällyckad och produktiv kväll.

Lena blev färdig med bakstycket på sin ”Skappeltröja” som hon har stickat på i två år. Vi är några glada amatörer som gillar att sticka, brodera, virka, laga smycken osv. och tanken med den nya gruppen ”SWEA Oslo Stick- och Hantverksgrupp” är att mötas en gång i månaden och rullera på var vi ska vara på samma sätt som bokklubbarna gör. Det är helt informellt och det viktigaste är att du tycker det är kul att handarbeta. Kanske vi kan inspirera varandra att bli färdiga med påbörjade handarbetsprojekt eller lära oss mer tillsammans!

Lenas mål är till att börja med att bli färdig med sin “Skappeltröja” och hon är en god bit på väg efter den första träffen.

Vill du vara med så skicka ett mail till lena(Replace this parenthesis with the @ sign)cuecom.no eller sms till 97160093.

Alla är välkomna!

Sommarmiddagen 2016

 

2016-05-31

Bild till slide på webben sommarmiddag

Så damp den ner i brevlådan, den sobert vita invitationen med det guldglänsande sigillet. I den mån det nu dimper ner någonting i en epostlåda, det säger väl mera pling än något annat. Men låt oss inte hänga upp oss i detaljer.
Jag var inbjuden till sommarmiddag i Sveriges ambassadörs residens. Visserligen hade jag väl mer eller mindre bjudit in mig själv genom att följa uppmaningen från SWEAs ordförande att delta i arrangemanget, men det känns ändå väldigt flott att få den formella inbjudan, skickad från @gov.se. Att få utskick från den adressen händer inte varje dag. Det stod 18:00, och andra tanken är ”Vad betyder det?” 18:00 prick eller en klädsam akademisk kvart senare? (Den första tanken var såklart ”Vad ska jag ha PÅ mig?” men det var väl allom givet)

Residenset

Väl på plats på residenset var svaret givet – strax FÖRE 18:00. Vi är ju trots allt skandinaver, och vi har inte en aning om, eller kan i alla fall inte praktisera, klädsam försening till middagar på det som vi menar är det mer kontinentala sättet. I alla fall inte när vi är kvar i Skandinavien, och det är ju kanske lika bra det.

Det var en stekande varm dag, en i en lång serie faktiskt, som nu hade övergått i en mycket varm kväll. På gårdsplanen framför villan på Inkognitogata vimlade det av Sweor, den ena mer finklädd än den andra, alla i härliga sommarkläder och inte en tjock tröja inom synhåll. Alla med en liten klisterlapp på med vårt namn – så vi inte skulle glömma bort vad vi hette allteftersom kvällen led. Handskakning och individuellt välkomnande av herr och fru Wernhoff i entrén fick det att kännas väldigt personligt men samtidigt högtidligt, formellt, officiellt. Genom en gång, förbi en dörr där vi fick en glutt av vad som väntade i matväg, något att dricka och så ut på baksidan.

2016-05-31 18.08.09

Där möttes man av minglande, färgsprakande, festklädda Sweor i en stor trädgård mitt bland lägenhetshusen på Frogner.
Jag bor i området och ser ofta de här ambassadhusen och trädgårdarna, och förstår ju att det måste vara helt fantastiskt att vara där med en stor trädgård mitt i stan. För en gångs skull var jag på insidan, och det var lika fantastiskt som jag trodde, speciellt en sådan här magiskt varm kväll. Luften var varm, det betydde ingenting att solen var bakom husen, unga vackra damer i alla åldrar klädda i somriga klänningar som pratade med folk dom kände sedan förut men också nyfiket kom fram till oss nya ansikten som var där.
Efter ett kort välkomnande och lite bakgrund om huset var det då dags för presentation av buffén, och vem ska göra det om inte Den Svenske Kocken?
Jag har ju sett honom förut många gånger, framför allt som liten (han var nog en av de första stora TV-kockarna, endast överträffad av Ria Wägner), men han såg inte alls ut som jag mindes honom. Han hade inget hår, alldeles för små öron och så måste han ha rakat ögonbrynen och mustaschen rejält.

 

Kock

Men laga mat, det kunde han! En fantastisk Vitello Tonnato med fransk potatissallad bland annat, och marängsviss med extra mörk chokladsås till efterrätt. Enkelt men ändå lyxigt, varför göra saker mer komplicerade än man behöver bara för att man är i en ambassadbostad?
En massa trevligt prat kors och tvärs, jag tror jag var bort i slalombacken i Hagfors, lärde mig om behandling av idrottsskador i den norska elitfotbollen, det motiverande och engagerande i att arbeta med att få långtidssjukskrivna tillbaka i jobb, arbete och kultur i andra länder längre bort från Sverige än Norge, och så mat förstås. Alla invandrares gemensamma intresse här i Norge. Var handlar du? Hur kommer man dit? Har dom färskvarudisk? Prisnivån?
De som var intresserade (och det var många) blev visade runt av ambassadörskan Monica och hennes vackra tovade tavlor som hängde på väggarna runtom i bottenvåningen.
En del Sweor var extra hjälpsamma, framför allt mot slutet av kvällen (och vinet). För att inte kvällens servitör skulle bli så trött i armen av att hälla upp i glasen hela tiden, gick de helt sonika gå in och tog ut några flaskor till borden och fyllde på hos de som önskade.
Det här var min andra träff sedan jag blev nygammal SWEA-medlem, och jag är otroligt positiv över den inkluderande stämningen på träffarna. Alla är välkomnande och öppna, är det ett främmande ansikte så är det något intressant och välkomnande, och inte ett störande moment. Sweorna är intresserade av varandra och en ny person är ett nytt positivt bidrag, inte ett hot mot en intern klubb. Så ska en inkluderande verksamhet drivas, så skapar vi en miljö där alla känner sig välkomna. Så skapar vi ett SWEA där medlemmarna trivs.
Tack Axel och Monica för att vi fick komma till er den här magiska försommarkvällen. Det kunde inte blivit bättre!

2016-05-31 20.24.59

Text: Pernilla Edlund

Ansikte Pia


15/6 Oslovandring med Sidsel som guide

2016-06-17

Onsdagen den 15 juni arrangerade SWEA Oslo Konst och Kulturgrupp en guidad Oslovandring. Regnet hindrade inte Sweorna och det blev en stor succé.

Dagens tur startade på Vulkan vid Akerselva gick vidare över Cuba Bro till Norges Kunsthøyskole. Matpaus tog vi i Mathallen. Turen gick sedan vidare till Damstredet och Telthusbakken. Denna vandringen var en ny upplevelse och vi önskar alla flera i framtiden.


 

7/9 Kräftskivan – årets höjdpunkt!

2016-09-07
14273591_10210624051146351_350736228_oVad är det som gör SWEAs kräftskiva till en av mina stora höjdpunkter under året? Kanske för att det är en svenskaste av alla våra sedvänjor, inte importerat som midsommarstången med sin dans, påskäggen, tomten eller julgranen. Eller kanske bara för att det alltid är fantastiskt roligt att se alla vänner i SWEA som man inte sett sedan innan sommaren eller kanske för att det är så vansinnigt gott?

Torsdagen 1 september samlades 50 glada kvinnor, i år hemma hos Swean Karin Engström. När vi närmade oss möttes vi av en stor svensk flagga som visade vägen. Malin Sundborn hade sponsrat med det vita vinet Cocinelle till välkomsten, ett mycket fruktigt och läskande vin. Stämningen var på topp redan från början.
14248099_10210624046346231_684145858_oHattar utdelades och vi infann oss raskt vid långborden där vi i tillägg till ”internationella” kräftor även fick en underbar västerbottenpaj. En ”lille en” och visorna kom som pärlor på en snor, vackert, tja men oj så kul! Vi åt och sjöng, åt lite mer och sjöng igen tills det inte var plats till fler kräftor. Men dessertmage har vi och överraskningen kom i form av fantastiska hembakade tårtor, bakade av Katarinas man Morten – vi bockar och tackar, de var syndigt goda!

Röjargänget och dröjargänget (bra uttryck Kari) avslutade kvällen med dans och sång till ABBA – vilken härlig avslutning!
Detta fortsätter vi med i många år till!
Tack för mej!
Lena Östling


 

20/12 Så var det jul igen!

2016-12-20

Året hade rusat på, fortare och fortare ända in i sista kurvan innan vi i full fart siktade på 2017. Vi hade jul och nyår i sikte där borta efter den avslutande inspurten med alla arbetsuppgifter
som skulle vara färdiga, julklappsinköp som ska göras och mat som skulle lagas. Mörkret hade legat tätt sedan i oktober, och alla försökte vi ha fokus på ljuset i tunnelns slut; ljuset som strax skulle tändas där lite längre fram då vi ska få ro i kropparna, sätta oss ner med fötterna på soffan och känna doften av apelsiner och kryddnejlikor.

Men mitt där när tunneln var som mörkast och ljuset kändes som allra längst bort dök det plötsligt upp en liten sidogång rätt där alldeles bredvid oss. Den var ljus och varm och verkade rätt trevlig som avstickare. Vi var ett gäng som lät oss lockas av den lilla sidotunneln, och det visade sig att den ledde rätt in till Margaretakyrkan minsann och SWEAs årliga julbord! Sorlet steg när vi kom närmare, glöggdoften invaderade tunneln som nu plötsligt var ljus, stor och varm. Vi fick en kopp av den kryddiga drycken sträckt till oss av glada damer i vackra kläder, och en liten klisterlapp med våra namn på så vi inte skulle glömma vad vi heter.

Julmiddag 2016Och det gjorde vi inte heller, utan istället glömde vi allt de där andra, stressiga, som brukar vara förknippat med december och kastade oss in i värmen. Och vilken värme! Här var det idel vackra dekorationer, festklädda Sweor som ivrade till mingel, prat och skratt med högt i tak.

Salen till brädden fylld av runda bord för att ta emot alla oss som valt att komma den här kvällen i december. Ett fantastiskt hemlagat julbord var uppdukat med sill, prinskorv, lax, skinka, grönkålspaté och andra av julbordets nödvändigheter, med tillbehör och drycker för alla smaker. De sångglada gästerna fick sitt, de som behövde lite extra skjuts med sjungandet kunde få hjälp genom den lilla sångboken som Ordföranden hade med sig – tillsammans med smycken, reflexer och haklappar (i den händelse att sådana skulle visa sig nödvändiga).

Eventuellt överflödigt intag av mat skakades ner med den traditionella långdansen runt borden innan det var dags för ris a la Malta till efterrätt. Självaste jultomten kom också på besök med sin alltid lika överfyllda säck, och döm om vår förvåning när hen räknat exakt rätt på antal paket och antal personer även i år!!

Mätta och nöjda, och i en härlig julstämning kunde alla vi Sweor efter kvällens julmiddag virvla vidare på vår väg genom decembertunneln mot julljusen som glimmade där framme. Men visst var den tidigare så mörka tunneln mycket ljusare redan??

Text: Pernilla Edlund
Foto: Janet Hansen och Maria Olsson